Stäng

Hur var det med semikolon, nu igen?

I våras släpptes ju nya Svenska skrivregler, och den nyhet jag gillar mest är den om semikolon. Rekommendationen för semikolon har alltid varit lite otydlig, vilket har lett till att tecknet ofta används fel. De nya skrivreglerna förtydligar … men oklarheterna finns fortfarande kvar.

För några år sedan undersökte en mycket begåvad och snygg singelkille (kontaktuppgifter ges på begäran) semikolonets användning, och kom fram till att tecknet användes fel i två tredjedelar av fallen. Han rekommenderade därför nya skrivregler. Det räcker inte att säga att semikolon markerar ”ett nära innehållsligt samband” mellan det som kommer före och efter, för alla meningar i en text har väl ett samband? Och det funkade verkligen inte att säga att semikolon används ”när punkt är för starkt men komma för svagt”, för hur mäts den styrkan?

Den klipska unga man som gjorde undersökningen (han finns förresten att följa på Twitter) föreslog därför att det här sambandet kunde jämföras med bindeord: om man kan skriva ihop två huvudsatser med något av orden för, , utan, men eller och, så kan man även ersätta det ordet med ett semikolon.

Språkrådet valde att följa det här spåret i sina nya skrivregler, så nu står det klart för envar att semikolon fungerar som ett bindeord. Tyvärr nappade de inte på att stryka jämförelsen med punkt och komma och deras ”styrka”.

Men oklara rekommendationer är inte det enda hindret för semikolons tillfrisknande. Det faktum att det främst bör användas mellan två huvudsatser ställer till problem för alla som inte har koll på skillnaden mellan huvudsats och bisats (nu förfasas hälften av mina läsare, medan andra hälften febrilt googlar för att täppa kunskapsluckan). Vet man inte riktigt var det hör hemma så är det ju lättare att bara skippa det.

Och det kanske största problemet är att bindeord har olika betydelse: för och är till exempel varandras motsatser! Hur ska läsaren veta vilken betydelse som ett semikolon har? Skiljetecknet kanske inte lämpar sig i formell, informerande text. Dess flertydighet passar bättre i skönlitteraturen, men sedan när oroar sig skönlitteratur för regler?

Den vackra och intelligenta killen (dejt- och jobberbjudanden hänvisas till mejl respektive LinkedIn) som genomförde studien skulle nöja sig med att uppmärksamma rekommendationen med en språkkrönika och sedan låta språkutvecklingen ha sin gång. Om ingen använder tecknet på rekommenderat sätt så kommer vi helt enkelt se en ny ändring i nästa upplaga av Svenska skrivregler.

Den här texten publicerades ursprungligen i Arbetarbladet.

Kommentera