Stäng

Ironi: en liten guide till ett svårt grepp och begrepp

Ironi är ett stilgrepp som går ut på att säga något annat än vad egentligen man menar, till exempel att påpeka något självklart genom att hävda en absurd motsats (typ att ett av världens 100 största språk skulle vara mer hotat än något av världens 6 000 minsta). Ironi kan ofta vara svårgripbar, särskilt i text, där viktiga detaljer som tonfall och röstläge försvinner, men ännu svårare verkar själva begreppet ”ironi” vara.

För det räcker inte med att säga något annat än man menar: den definitionen passar ju också in på lögn. Skillnaden är att lögn är till för att föra någon bakom ljuset, medan ironin lika gärna kan vara sann, men handla om något annat. För ironin är det viktiga att den uppfattas och uppskattas som ironisk – åtminstone av vissa.

Nu för tiden talas det om en ny motsvarighet till den språkliga ironin: det att agera på ett sätt som man egentligen inte menar. Till exempel kan man klä sig som hipster ironiskt, lyssna på country ironiskt eller skaffa barn ironiskt, allt för att förlöjliga. De som tror att man faktiskt är hipster, countryälskare eller förälder på riktigt har bara inte fattat ironin.

Men ironi behöver inte vara något man medvetet säger eller gör, utan kan vara ett omedvetet eller oavsiktligt händelseförlopp. Men blanda inte ihop sammanträffanden med ironi! Det är inte ironiskt att bli dumpad samma dag som du gjort något alldeles extra för din partner, utan bara ett olyckligt sammanträffande. Däremot är det ironiskt om du blir dumpad för att du gjort något alldeles extra för din partner, som otacksamt blev avskräckt av din svanktatuering av era namn. (Exempel på denna sorts ironi tas tacksamt emot i kommentarsfältet eller per mejl. Jag kan behöva ett gott skratt.)

När man gör något som får motsatt effekt än avsett handlar det ofta om ironi. Det främsta exemplet på detta är när en förebyggande åtgärd i stället orsakar just det den skulle motverka: tänk på Oidipus, som skickas bort som spädbarn på grund av en profetia att han ska mörda sin far och gifta sig med sin mor. Det hela leder till att han inte känner igen sina föräldrar och därför mördar sin far och gifter sig med sin mor. Hatar när det händer.

Klarspråk är en dygd inom offentlig kommunikation, och ironi är som sagt inte så tydlig i text. För att lösa detta har vissa föreslagit ett nytt skiljetecken, ironitecknet, som ser ut som ett spegelvänt frågetecken. Men charmen med ironi är ju att den kan smyga omärkt förbi och bara uppfattas av uppmärksamma: många skribenter har kunnat kringgå censur med ironi. Men visst, vi måste ju tänka på klarspråkslagen; att belysa ironin bortom all subtilitet låter som en jättebra idé som ofelbart kommer höja kvaliteten på all text⸮

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands gratistidningar.

Kommentera