Med uppenbar känsla för kommatering

En kompis frågade för ett tag sedan om det går att använda och efter kommatecken, och jag svarade förstås ja.

Svenskans kommateringsregler har skuttat lite hit och dit under åren. Det är egentligen inte konstigt; skriftspråket är ju först och främst ett sätt att pränta ned talspråket, och skiljetecknen tillkom långt efter de mycket viktigare bokstäverna. I skiljetecknens ungdom var vi därför väldigt oense om deras funktion: någon tyckte att de skulle markera talets pauser, någon tyckte att de skulle strukturera språkets grammatik, någon tyckte att de skulle hjälpa till att ge överblick över textinnehållet … De olika perspektiven har kämpat ganska länge, alla med goda argument för sin sak.

I dag ägnar vi oss helst åt tydlighetskommatering. Det innebär att om en mening blir tvetydig och förvirrande utan kommatecknet så ska det läggas till, och om den blir hackig och svårläst med kommatecknet så ska det strykas. Om grammatisk kommatering ännu varit norm, skulle meningar se ut, som den här meningen gör, eftersom kommatecken användes mellan alla satser. Nu för tiden har vi så gedigen grammatikutbildning i skolan att det bara är överflödigt att markera var satserna börjar och slutar. Alla har redan stenkoll.

(Hahaha.)

För att återgå till frågan: oavsett om vi lyder tydlighetskommatering eller grammatisk kommatering så går det utmärkt att följa kommatecken med och. Det händer flera gånger i den här texten: utan kommatecknet i första meningen hade det stått ”det går att använda och efter kommatecken och jag”. Med kommatecknet blir det genast tydligt att ordet jag inte hör till saken, utan är en del av nästa sats. Ordet och är ju en konjunktion, som inleder nya satser, så ska vi sätta ut kommatecken kan vi börja med att leta konjunktioner.

Men att det går att använda kommatecken före och betyder inte att det alltid är rätt. Konjunktioner kan nämligen binda ihop andra saker än satser, och det vore ett brott mot kommateringsreglerna att sätta komma före och mellan ord, och fraser, och saker som räknas upp. Som jag precis gjorde.

Många språkvårdare rekommenderar folk att prova och känna sig fram. Blir meningen mer eller mindre läslig med ett kommatecken här? Om läsbarheten inte påverkas (eller om den försämras) kan du förmodligen ta bort kommatecknet.

Själv är jag inte så förtjust i sådana rekommendationer. De utgår från språkkänslan, och om någon tvekar inför kommatering är det ju för att de inte har en klar känsla för den. Å andra sidan kan grammatiska regler också vara svåra att hänga med på (vi kan prata om ”nödvändiga bisatser” en annan gång). Språkkänslan ska inte överskattas, men inte heller förminskas, för det är med den kollektiva språkkänslan som vi tillsammans formar språket.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands gratistidningar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *