Twitter
Close

Ett nytt år ska komma

Skiljetecken använder vi just för att skilja på textenheter – främst satser och meningar – och visa enhetens funktion eller relation till övriga texten. Till exempel markerar frågetecken att en mening ska uppfattas som en fråga, medan ett semikolon kan markera att en sats orsakar en annan.

Och så har vi kommatecknet, vårt sannolikt näst vanligaste skiljetecken, i skuggan av storebror punkten. Kommatecknet får inte ens kallas sitt riktiga namn, för då låter det för likt verbet komma och då kan man bli förvirrad. Vi kanske skulle börja tala om kommaverbet i stället så kommat får mer respekt? Kommat har nämligen en anrik historia. En sisådär 300 år innan Jesus föddes skapade man ett punktsystem för att markera andhämtning i manus. På den här tiden var de flesta texter tänkta att läsas muntligt, och det kunde vara lämpligt om texterna kom med inbyggda regianvisningar. En medellång paus, till exempel, skulle markeras med en punkt mitt på raden. Medellånga pauser skulle sättas in efter ofullbordade tankar, och dessa ofärdiga avsnitt kallades för komma – ’något som är avhugget’.

1 500 år senare skapades frakturstilen i Tyskland, och där använde man ett annat tecken för att åtskilja de avhuggna tankarna – ett snedstreck. Med tiden krympte snedstrecket och sjönk ned till botten av raden, och det fick samma namn som satsen den avslutade: komma. Till skillnad från punkten som nästan bara kan avsluta meningar så förekommer kommat lite här och var: förutom att avskilja fristående bisatser ser vi kommatecknet bland annat mellan adjektiv, runt inskjutna förklaringar, som decimaltecken, runt tilltalsord, i samordnade uttryck och i uppräkningar precis som denna!

Vi har visserligen dragit ned på kommateringen, men det betyder inte att kommat är oviktigt; tvärtom är den användning som är kvar den allra viktigaste. Som lite mellandagspyssel kommer därför en uppsättning exempelmeningar med några av kommatecknets användningar som jag räknat upp ovan. Samla familjen (eller eleverna om de behöver träna) och fundera på var kommat ska sitta, och varför det är så viktigt att komma ihåg komma när ni skriver!

”Nu ska vi äta farfar!”
”Mindre trevligt rum uthyres.”
”Ett fyrkantigt grönt kort barn leker på bilden.”
”Den åtalade fängslas inte friges.”
”Den enda mannen som inte var gravid kände sig utanför.”
Krönikan tillägnas mina föräldrar Astrid Lindgren och Henning Mankell.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas för andra. Obligatoriska fält har en asterisk: *