Twitter
Close

Att kursivera talspråket

Det här kommer redigeraren gilla.

Vi pratar alltid med ord. Då och då pratar vi även om ord (speciellt när vi skriver språkspalter). Det finns en väsentlig skillnad mellan att använda och att omnämna ett ord, och det måste vara tydligt när man gör vad, annars blir läsarna förvirrade. För att visa att ett ord är omnämnt och inte använt brukar vi markera det, oftast med kursiv stil eller citationstecken.

Det är kort sagt skillnad på tegel och tegel; tegel innehåller sand och lera, medan tegel innehåller fem bokstäver. I det första fallet använder jag ordet, för att kunna prata om de rödbruna stenar man bygger hus av. I det andra fallet omnämner jag ordet, fritt från betydelse.

Sammanhanget brukar ofta göra tydligt om ett ord används eller omnämns, men det är inte alltid så enkelt. Om läraren Pelle på fullaste allvar talar om för Sara, 14 år, att ”socialism är fel” så riskerar han att få ett snack med rektorn. Om han däremot säger ”socialism är fel” så betyder det bara att han rättar Sara som trodde att Fredrik Reinfeldt förespråkar socialism.

Det kan vara lite svårare att tolka talspråket, eftersom det inte kan kursiveras. Omnämner man ett ord i talspråket kan man markera det med en kort paus efteråt eller kanske med fingrarna i luften. Om Pelle inte gör någon sådan markering finns ju risken att Sara börjar planera att sätta en tårta i ansiktet på Stefan Löfven (fjortonåringar är väldigt lättpåverkade).

På en annan lektion säger Pelle till klassen: ”Jag gillar aladåb, det är fint!” Vi som läser kan se att Pelle tycker att aladåb är ett ord som låter fint, men det kan undgå klassen. Sara tänker fjäska lite för att höja sitt betyg, så nästa dag tar hon med en hemlagad äggaladåb att bjuda på. Nog blir hon besviken när Pelle säger ”Jag avskyr aladåb”! Men det är Pelle som får problem när flickvännen bjuder hem honom på en avancerad ratatouillealadåb för att hon trodde att han skulle gilla det. Plågat äter Pelle upp och låtsas att det var jättegott – och måste ta en portion till.

Det är nog så viktigt att vara tydlig med när man omnämner ett ord, även om risken för missförstånd är liten. En text blir svårläst utan rätt kursiveringar, och kursiverar man bara de tvetydiga orden så blir texten inkonsekvent. Oavsett kommer skribenten tolkas som slarvig eller okunnig (fast gäller det en språkspalt kan man kanske skylla på redigeraren).

Och stackars lättpåverkade Sara åker raka vägen till Stockholm och trycker sin äggaladåb i ansiktet på Stefan Löfven – bara för att Pelle var otydlig.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas för andra. Obligatoriska fält har en asterisk: *