Nu har jag lallat runt med min demokratiska inställning ganska länge: ”det finns inga fel” och så vidare. Jag hör språkpolisens klagan, så nu drar vi upp ett hederligt exempel normerande språkriktighet!
Det blir en klassiker: före och innan. Argumentet är att orden inte är utbytbara, utan man ska vara noga med vilket man använder i vilket sammanhang: ”sluta särskriva innan jag blir galen” är riktigt, likaså ”han slutade särskriva före henne”. Byter man ut innan mot före i första meningen blir den ganska konstig, men byter man ut före i andra meningen är den största faran att väcka någons inlärda irritation.
Språkriktighet har mindre att göra med vad som är ”korrekt” och mer att göra med ”det folk stör sig minst på”. Därför kommer jag nu ge ett facit för att dels undvika griniga språkpoliser, dels lära sig vad man kan gnälla på hos andra.
Före är i första hand en preposition. Den betecknar alltså subjektets position i förhållande till ett objekt: stå före i kön, före Kristus. Innan är i första hand en subjunktion. Den inleder alltså en bisats, och bisatser känner man igen på att de innehåller ett verb: innan hon lärde sig, innan morgonen kommer.
Men, och här får de språkkonservativa ryckningar i ögonlocken, innan kan också vara preposition. Det är inte fel att säga ”kom innan i morgon”, tvärtom har det nästan helt ersatt ”kom före i morgon”, som länge sågs som det enda alternativet.
Detta har att göra med tid och rum. Före har länge betecknat en plats i både tid och rum, medan innan bara betecknat position i tiden. Innan har sedermera tagit över tidsrollen mer och mer, så före får nöja sig med att prata om en plats i rummet. Vi säger alltså ”huset byggs innan vintern”, för både husbygget och vintern är händelser i tiden, och ”huset står före avfarten”, för både huset och avfarten är föremål i rummet.
Man kan säga ”huset byggs före vintern”, men säger man ”huset kommer innan avfarten” så kommer somliga invända. Däremot går det att tolka den andra meningen som att huset kommer glida förbi bilen innan avfarten kommer att göra det, alltså en händelse i tiden. Säger man ”huset byggs före/innan avfarten” så möts man av förvirring vilket man än väljer: ”vadå, ska de bygga huset innan de börjar bygga nya avfarten?”
För att glädja den språkkonservativa kan jag tillägga att innan var en preposition långt innan det blev en subjunktion, och det heter innan dess, aldrig före dess!
Kort sagt: innan är en subjunktion eller preposition som betecknar tid; före är en preposition som betecknar rum.
Då kan man förstås fråga sig om det finns en subjunktion som betecknar rum? Svaret är nej.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
