Stäng

Vet du vad orden kommer från?

Min morbror berättade en rolig anekdot sist vi träffades. Här i krokarna fanns för många år sedan en gård som hette Fjants. Sonen på gården, Kalle, var lite av en pajas. Han blev föremål för många samtal i trakten, och omnämndes naturligtvis ”Fjants Kalle”. Uttrycket blev så vida använt att det till slut kunde handla om vem som helst, och därifrån har vi ordet fjantskalle!

Vi vet att fabeln om hur snön fick sin färg är påhittad, men ändå låter vi oss gärna luras av roliga historier om hur ett ord kom till. Tänker man efter så är det ju lite konstigt att ”Fjants Kalle” skulle fått sådan spridning, och min morbror erkände till slut att han hittat på hela historien. Håhå jaja.

Läran om ordens ursprung heter etymologi, och när folk hittat på ett ursprung är det en folketymologi. Ett klassiskt exempel är ordet lagom, som ofta sägs ha att göra med att ett stop mjöd skulle räcka ”laget om”, så att alla vid bordet fick lika mycket. Sanningen är att ordet från början betydde enligt lagen. Betydelsen försvagades när lag började innefatta gemenskap: alltså betydde ordet ”enligt gemenskapsnormer” och då är vi ganska nära dagens betydelse.

Vi gillar att hitta på etymologier för att ord ska verka lite mer förståeliga. Ett charkuteri låter väldigt exotiskt, men säger vi att det betyder ”skärkötteri” är det inte konstigt längre (det är egentligen från franskans ord för köttaffär). Folketymologier är också vanliga hos våra gamla lågtyska lånord, som ofta fått försvenskad stavning. Grötmyndig har inget med gröt eller myndighet att göra, utan är besläktat med tyskans grossmündig – ’storkäftad’.

Ett underhållande exempel är ordet käring som sägs vara ”den man håller kär”. Tyvärr är ursprunget inte så smickrande: kär- är en variant av karl, alltså en man. Ändelsen -ing används för att förminska eller ”förgulliga” huvudordet, så käring betyder ”en man, fast mindre”, det vill säga kvinna. Aj då.

Och fjantskalle då? Det kommer från det gamla dialektordet fant, som betyder just – fjant!

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Kommentera