Språkkrönikan rapporterar live från Nyordslistan 2018

Hej och varmt välkomna, kära publik, till 2018 års upplaga av Nyordslistan! (plats för applåder) I år har våra eminenta arrangörer Språkrådet och Språktidningen valt ut 33 ord som under året lyckats ta sig från anonymitet in i det offentliga samtalet. Är ni beredda? Nuuuu kör vi!

Årets första tävlande, i bokstavsordning, är det matrelaterade ordet aquafaba. Ordet myntades 2015; de flesta nyord måste ju ha några år på nacken för att kunna etablera sig. Det som gör aquafaba så oväntat är dess främmande form, trots att det betecknar något vardagligt. Det syftar nämligen på bönspad, alltså vätskan som man häller av sina bönor eller kikärter. Det kan mycket väl ha skapats för att få produkten att framstå som lite mer lockande: att bönspadet, eller aquafaban, inte ska kastas, utan användas i bakning.

(Paus för bidrag)

Det vi precis hörde var cyberhygien, som inleder årets första teknikblock. Tekniken är alltid ett populärt tema på nyordslistan, för ny teknik behöver nya ord. Härnäst ska vi få höra orden dm:a, alltså att skicka direktmeddelanden online, och e-krona, en föreslagen digital valuta. Men först ska vi kombinera den digitala och den fysiska världen i bidrag nummer fem, som heter just digifysisk!

(Paus för bidrag)

En varm applåd för flossa, årets trendiga dansrörelse! Ska man tro bettingsajterna är flossa en modefluga som inte kommer klara sig så länge. Vissa ord lever förstås vidare och kan hamna i konventionella ordlistor som SAOL, men för dagsländorna är årets show förmodligen höjdpunkten i livet. Så fungerar språkutvecklingen! (byt kort)

Vårt nästa ord är flygskam, årets första kandidat från det politiska fältet. Politiken präglar ju det offentliga samtalet, inte minst under valår. Som ni hör på namnet handlar flygskam om känslan att man inte borde åka flygplan för miljöns skull. Efter det kommer vi att få höra gal–tan-skala, som kommer från politiska analyser snarare än sakfrågor. Lite senare får vi också höra mandatpingis från samma fält. Mandatpingis är en personlig favorit, men det är – tyvärr – knappast en kandidat till konventionella ordlistor.

(Här saknas några sidor av manus …)

Kära publik, det var årets 33 bidrag, från aquafaba till whataboutism! Behöver ni friska upp minnet så kan ni gå in på Språkrådets eller Språktidningens webbplatser för att läsa igenom alla ord och definitioner i lugn och ro. Där kan ni också skicka in era egna nyordsförslag. Nu är det ni där hemma som avgör: vilket nyord är årets bästa?

Den här texten publicerades ursprungligen i Arbetarbladet.

 

 

Vad väljer du att ifrågasätta?

I slutet av varje år publicerar Språktidningen och Språkrådet nyordslistan, ett knippe ord som varit framträdande under året som gått. Orden behöver inte vara sprillans nya i svenskan, utan det viktiga är att de fått spridning och upptäckts av fler. Nyordslistan är en rolig årskrönika som tydligt visar hur språket reflekterar samhället: vi pratar om nya saker på nya sätt, och såväl språket som samhället befinner sig i ständig utveckling.

Därmed inte sagt att nyordslistan återger hela samhället; orden i listan är främst hämtade från nyhets- och opinionsjournalistiken, och ska spegla allmänspråket. En häftig upptäckt inom fysiken kanske får ett nytt ord, men det kommer bara in på nyordslistan om folk i allmänhet, och därmed tidningarna, använder det i vardagliga sammanhang. Trots att gravitationsvågor fått mycket uppmärksamhet så kvalificerar ordet inte när det bara omnämns i samband med Nobelpriset.

Det allmännaste språket finns förstås inte i tidningar, utan i det vardagliga talet. Men det är den stora utmaningen för språkbruksforskning: det är helt enkelt svårt att undersöka material som inte är förevigat i text.

Viktigt att komma ihåg är att nyordslistan inte visar årets nya ord till Svenska Akademiens ordlista; Svenska Akademien har ju inget med Språkrådet eller Språktidningen att göra. Vissa av orden lever visserligen kvar i språket och kan ta plats även i SAOL, men många är bara flugor som försvinner efter ett tag: i dag är det få som minns fastlans eller uggling från 2011.

Vilka är då årets nyord? Politiken och tekniken har fått göra plats för diskurskritiska ord som viralgranska och klickfarm. Ordet blorange finns med, men det har till min stora förvåning ingenting med det världspolitiska läget att göra, utan beskriver en trendig hårfärg. Mitt favoritnyord är killgissa: det att med en mans självförtroende påstå något som man egentligen bara gissar sig till. Ungefär det jag gör varje månad i språkkrönikan.

Med ord som dessa, och även alternativa fakta, postfaktisk och fejkade nyheter, belyser nyordslistan hur viktigt det är med källkritik i en tid där vem som helst kan göra sig hörd, oavsett om det är en morbror på Facebook, en forskare i morgon-tv, en svetsare i regeringen, en blorange i Vita huset eller en halvgud med en språkkrönika. Det är alltid bra att ha några enkla frågor i bakhuvudet när man möter ny information: Vem är avsändaren? Hur har avsändaren valt att framställa informationen och varför? Vem tjänar på det?

Vad väljer du att inte ifrågasätta?

Den här texten publicerades ursprungligen i Arbetarbladet.

Språkrådets nyårskarameller

För språknördar kommer den största julklappen i mellandagarna. Den 27 december släppte Språkrådet och Språktidningen sin nyordslista för 2016, med 43 ord som börjat ta plats i media under det gångna året. Nyordslistan är inte en lista på tillskott till SAOL, utan en återblick på årets mediespråk och hur det speglar samtiden – som en språklig nyårskaramell!

I nyordslistan 2016 speglas, som ofta, teknologin. Här ser vi ord som filterbubbla, som innebär att man på nätet lever i sin egen lilla bubbla som filtrerar informationen utifrån, så att man bara får se det man vill se, men inte nödvändigtvis det man behöver. Och naturligtvis har mobilhöjdpunkter etablerat sig i form av pokenad, alltså ”Pokémon-promenad” och uberisering, alltså att fler tjänster, som taxiskjuts, blir tillgängliga via mobilappar.

Mitt personliga favoritnyord är äggkonto: ett anonymt konto på sociala medier (där kutym är att inte vara anonym) – ofta ett som gör tvivelaktiga uttalanden. Ordet kommer från att visningsbilden på Twitter ser ut som ett ägg innan man ändrar den till sin egen. Jag är svag för de målande orden!

Det är förstås inte konstigt att just teknologin tar plats bland de nya orden. Nya tekniker lanseras ständigt, och behöver benämnas på olika sätt. Men ingenjörer och vanliga dödliga använder ofta olika ord, och det är nästan bara den senare gruppens språk som får genomslag i media och därmed nyordslistan – fast ibland kan allmänspråket förstås hämta sina uttryck från fackspråket. Så är fallet med samlarsyndrom, som kliver in på nyordslistan som ersättare till hoarding, alltså ett sjukligt samlarbeteende med svårigheter att göra sig av med saker.

Vanligare än att låna från fackspråket är dock att låna från engelskan, gärna i försvenskad form, eller att göra sammansättningar. Nyordet annonsblockerare är ett exempel på bådadera; en ny sammansättning, med uppenbart ursprung i engelskans ad blocker. Ordet syftar på datorprogram som hindrar reklam från att visas på internet. Ett annat lån är skamma, verbform av skam, från engelskans shame eller shaming. Ordet betyder i princip ”skambelägga”, men är behagligt kortare, och inte lika lätt att blanda ihop med skuldbelägga som har en annan koppling.

Apropå just skam så lyser de norska lånorden med sin frånvaro. Vi kommer kanske inte få så stort behov av ordet russebuss, men visst förekommer ord som drittsekk (’skithög’) och serr (’seriöst’) lite oftare? Fattas bara att de tar plats i mediespråket, så får vi nog se dem på nyordslistan 2017!

Den här texten publicerades ursprungligen i Arbetarbladet.

En kan tycka att man ska vara tydlig

Det har säkert inte undgått er att senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista släpptes i veckan. Och ja, hen är ett av de tillagda orden, men det har alla andra redan talat om för er. Varför pratar ingen om åsiktskorridor? Det fanns med på Nyordslistan 2014, och har redan hunnit komma med i SAOL!

Ett annat ord från Nyordslistan är det generella pronomenet en, som alternativform till man (”en ska aldrig säga aldrig”). Det har inte lagts till i senaste SAOL … eftersom det funnits med sedan allra första upplagan 1874! Ordet har använts dialektalt sedan lång tid tillbaka, men SAOL tillägger ständigt att det är vanligare med man (”man ska aldrig säga aldrig”). En har också fått uppsving som ett icke-könsmarkerande alternativ, men eftersom ordet försöker ersätta ett befintligt ord i stället för att fylla en språklig lucka (som hen gjort) så kämpar det i uppförsbacke. Och motvind.

Pronomenet man är förstås släkt med substantivet man, som från början inte syftade på karlar utan på vilken människa som helst. I vissa gamla ord är ursprunget tydligt: mannaminne betyder ’så länge mänskligheten kan minnas’, och har inget att göra med karlars förmåga att glömma bort saker. Det syftar inte heller på lyckliga minnen av barndomens mannagrynsgröt.

Men ord och betydelser förändras, och även om pronomenet man var tänkt att fungera könsneutralt så är det svårt att hålla den tanken när substantivet blivit maskulint. Å andra sidan har vi människa, som i dag är det könsneutrala ordet – men från början var det feminint! Det händer än i dag att hon användas när det handlar om människor i allmänhet: ”människan är vad hon själv gör sig till”.

Så borde vi använda en i stället för man? Nja, sanningen att säga så borde vi låta bli båda två! Dessa generella pronomen är i många fall helt onödiga, och bidrar bara till att osynliggöra den omtalade. ”En tycker det får räcka” kan lätt formuleras som ”jag tycker det får räcka”. ”Man kan också mejla oss” blir tydligare som ”du kan också mejla oss”. Och om en mening gäller alla, inklusive avsändaren, fungerar det bra med vi – som i början av det här stycket.

”Man grep fel person” öppnar för missförstånd, till skillnad från ”de grep fel person” eller varför inte ”polisen grep fel person”. Och om det är polisen som meddelar det här? Då borde de ju säga ”vi grep fel person” och inte låtsas skylla på någon annan! Jämställdhet i all ära, men frågan om generella pronomen har inte bara med genus att göra; den handlar om tydlighet och ärlighet.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Spoilervarning! Framtidens ord

Ännu ett år har kommit till ända, och med det har Språkrådet och Språktidningen publicerat ännu en nyordslista! Den årliga nyordslistan sammanställer ord och betydelser som sett ökad användning i media under det gångna året.

Nyordslistan har publicerats sedan 2000, men det är först på senare år som den blivit ett vanligt inslag i nästan all nyårsmedia (jag ber om ursäkt om du hunnit tröttna), inte minst tack vare kontroversen med nyordet ogooglebar från 2012 (Google hade några synpunkter på definitionen; vi kanske kan prata om det en annan gång).

Nyordslistan speglar förstås nya trender i språkbruket, och ingen trend har väl varit mer påtaglig än supervalåret (vilket tyvärr inte är ett av orden på listan): ord som rödgrönrosa har bildats och använts flitigt i och med valrörelsen. Dessutom har runt hälften av alla nyord att göra med sociala förhållanden som också blivit politiska frågor, som tvåkönsnorm eller mellanförskap. Många av dessa inslag på listan återger en progressiv politik. Det är inte så konstigt – nya idéer behöver nya ord – men det betyder förstås att nyordslistan kan uppfattas som politiskt radikal. Så det kan vara bra publicitet att bilda nya ord även i konservativ politik; alla vinner på ett fräscht och nyskapande språk!

Det är sant: nyordslistan möter ofta kritik, fast kanske mest på det språkliga planet. Somliga tycker att flera av orden är onödiga eller dåliga, och inte förtjänar att tas upp i svenskan. Men kom ihåg att nyordslistan inte är en lista med förslag på nya ord, utan en lista över ord som redan finns! Ibland påvisar den medias kreativitet, och ofta sammanfattar den de nya ämnen som behandlats under året. Den är som en väldigt kortfattad och språkligt inriktad årskrönika.

Och språk förändras som bekant hela tiden. När vi slutar prata om normcore så försvinner ordet, precis som hästlasagne från förra nyordslistan gjort. Å andra sidan tar sig vissa nyord ända in i SAOL, som blogg från 2004 eller vinterkräksjuka från 2002 – vi får vänta och se! I år satsar jag på att cisperson eller spoilervarning lever längst, fast min personliga favorit är åsiktskorridor; jag gillar metaforiska ord.

Oavsett vad man tycker om listan finns vissa saker som är värda att ifrågasätta. Är blåbrun verkligen ett eget ord? Och virtuell våldtäkt, det är ju två ord, ingetdera särskilt nytt. Vad gäller för sammansättningar – och för böjningar? Pultvätta är ett nyord; kan pultvätt räknas som ett separat? Vad utgör egentligen ett ord?

Det kan vi prata mer om senare.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Egocentrerad fotografering

Nyordslistan ges ut av Språkrådet och Språktidningen varje december, och består av ord som sett ökad användning under det gångna året. De flesta ord på listan är modeflugor som inte lever mycket länge efter att listan publicerats, medan andra biter sig fast och påverkar vår kultur.

Ett ord som fullkomligt exploderat efter Nyordslistan 2013 är selfie, som jag plötsligt möter överallt i media. Ordet betyder ’ett fotografi man tar av sig själv’ och handlar främst om digitala bilder man ska dela med sina vänner. Det är en förkortning av engelskans self portrait, så en svensk översättning kan tänkas vara självis.

Fenomenet och ordet har påverkat varandras popularitet. När fler tog självporträtt behövdes ett kortare ord, och när det fanns ett lämpligt ord blev det lättare att förstå fenomenet och därför ägna sig åt det. Det är alltså enklare att ”ta en selfie” än att ”med hjälp av telefonkameran ta en bild av mig själv, som jag sedan sprider till mina vänner via sociala medier eller privata meddelanden”. När alla sedan använde ordet selfie spriddes det också till nyordslistan, vilket gjorde att ännu fler lärde sig ordet och mer medvetet tog selfies! Visst har vi tagit självporträtt förut, men nu är det inne att säga ”jag ska ta en selfie” samtidigt.

Att man använder nya ord är bara bra: hur skulle det gå för en pilot som vägrade säga turbulens utan envisades med ”vi upplever nu ett hastigt varierande luftflöde med oförutsägbar styrka och riktning”? Ord är namn som gör ting eller fenomen lätta att förstå. Tänk efter: till och med de lättaste orden har en svår betydelse. Hur skulle du förklara orden pappa, dag eller tidning för någon som aldrig hört talas om dem? Det behövs en mening eller två! Och kom ihåg att inte förklara med ännu svårare ord; den som inte förstår tidning förstår nog inte nyhet heller!

Att selfien blivit så populär beror dels på att den fått uppmärksamhet, men jag tror också det har att göra med att vi är lite egocentriska och vi gillar att visa upp oss själva. Innan selfie fanns ett annat namn för den här sortens fotografi, nämligen egobild. Ego är latin för jag, men har på svenska förknippats med själviskhet. Att ta egobilder är därför lite skamfyllt (och ordet används ofta lätt ironiskt), medan selfies är helt okej! Det är inte längre ett tecken på ytlighet, utan på modemedvetenhet … vilket förstås är exakt samma sak. Å andra sidan har jag mött personer (främst äldre) som inte vill följa modet, så de tycker att det är löjligt med selfies – men självporträtt har de inget emot!

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Språkets mudasik

Häromveckan var jag på ordmässa i Järvsö och fick tillfälle att prata språkligheter. Av någon anledning presenterades jag i programmet som ”ett slags ordpolis” … hoppas det var väl menat.

Fotografen Bie Erenurm kom fram till mig och tog upp ordet pratsnöre. Hon förklarade på fotografers vis (med ett vykort) att pratsnöre är ett svenskt ord för hesadset. För Bie är det mer rimligt att anordningen är ett ”snöre att prata i” än något man ”sätter på huvudet” (jag tror dock att Bie inte menade headset, utan handsfree, eftersom en sådan är mer snörformad).

Vi vill gärna använda så svenska ord som möjligt. Dels är det onödigt att använda lånord för sådant vi kan uttrycka på vårt modersmål, dels är lånorden inte sällan svåra att böja. Ändå tycks vi inte kunna låta bli att tala utländska, påfallande ofta inom teknik. För att ett nytt ord ska få genomslag krävs spridning, och gärna att det är praktiskt och funktionellt (ordet hen gör sig påmint).

Författaren Alexzander von Post funderade på sitt eget nyord: mudasik. Det ska ersätta reinkarnation, som är ett tråkigt ord för något lustfyllt, tycker han (mudasik är en blandning av dans och musik). Här kommer rimligheten på fall, för ordet mudasik har i och för sig inget med pånyttfödelse att göra, och när det gäller ett så väletablerat ord som reinkarnation blir det svårt att vinna.

Men rimlighetskriteriet behöver inte vara ett krav; vi säger ju kafferep trots en påtaglig brist på rep, eller prinskorv även till den korv som är 100 % Carl Philip-fri. Dock finns ofta en mer eller mindre glömd historia som rättfärdigar namnet; i dag har de bara drabbats av lite betydelseförskjutning.

Jag sa förresten till Alexzander att jag inte håller med om att reinkarnation är tråkigt. Det betyder ordagrant att åter bli kött: reinkarnation innebär alltså att själen på nytt får en kropp. Mycket målande!

Den här texten är en bearbetning av en text som ursprungligen publicerades i Hela Hälsinglands dagstidningar.