Ordet torg känns lite speciellt när man tänker på saken. Det verkar inte ha någon släkting i våra utomnordiska grannspråk: i engelskan heter det ju square, som också betyder ’kvadrat’, och i romanska språk och tyska heter det något som också betyder ’plats’ – om de inte hellre väljer ett ord som betyder ’marknad’. Och för all del, torg tenderar att vara kvadratiska platser där det bedrivs marknad, men hur fick vi i Norden ett behändigt ord som slår samman alla tre betydelser? Det är sällan vi har så unika ord som inte kan kopplas till en grundläggande mänsklig upplevelse, i alla fall när de är så gamla. För torg är ingen gröngöling; det används redan i 1200-talets Västgötalag, och är därmed äldre än vårt äldsta belägg för stad i sin moderna betydelse.
(Innan stad betydde ’större tätort’ betydde det ’plats’ i största allmänhet, som i verkstad eller eldstad.)
Vi går till ordböckerna, och får snabbt svar på våra funderingar: torg är ett lånord från fornryskans ord för ’marknadsplats’. Raka besked! För den som undrar varför just det ordet lånats från ryska av alla språk hänvisas till vad ordet betyder på ryska idag: ’handel’.
Torget har alltså i alla tider varit en handelsplats, eller närmare bestämt en öppen plats i staden där folk kunde mötas. Och där folk möts börjar de gärna handla med varandra, eller varför inte visa upp sig, kanske hålla tal, debattera och – ja, det dröjer inte länge innan torgen också blir politiska skådeplatser. Där vi först torgförde våra varor till försäljning började vi snart torgföra våra tankar till diskussion. De goda tankarna kan vi köpa precis som vi köper varor och tjänster, och de sämre försvinner snart på denna idéernas marknadsplats. Åtminstone är det tanken, men vi vet ju också att den som har megafon har större chans att få sälja såväl varor som tankar än de stackare som överröstas.
Torget förblir en viktig politisk samlingspunkt än idag, men har kanske tappat i betydelse i förhållande till medierna. Det ser vi inte minst på latinets ord för torg, det vill säga forum, som vi känner igen som en numer främst digital plats för diskussioner (med smidigare möjligheter att lyfta vissa röster och tysta andra). Om de historiska tillfälligheterna artat sig annorlunda hade vi kanske talat om nättorg istället för webbforum, men det är ändå något visst med att vi behåller gamla ord för gamla företeelser, och lånar in ord för nya.
Någonstans mellan det gamla och det nya står tidningen. Denna tidning beskriver sig som en mötesplats och ett forum – det fattas bara en och annan frukthandlare så står vi på torget igen!
