Oomkullrunkelig är ett sådant där ord som många nämner som sitt favoritord. Kanske för att det är lite komiskt, kanske för att det är väldigt bildspråkligt, eller kanske för att man kan tolka det lite snuskigt. Ordet betyder ungefär ’orubblig, obestridlig’, eller mer bokstavligt ’som inte kan vältas, som inte kan runkas omkull’. Ordet runka betyder naturligtvis ’skaka’.
Enligt Svensk ordbok dök oomkullrunkelig upp i text 1844. Runka har betytt ’skaka’ i alla tider, men faktum är att den sexuella bibetydelsen dök upp i text 1814 – trettio år före oomkullrunkelig (och oanständiga ord används ju sällan i vårdade sammanhang, så det förekom säkert mycket tidigare i talspråket). Det betyder alltså att när oomkullrunkelig slog igenom var alla redan medvetna om att runka hade dubbla betydelser, så det har nog aldrig funnits en tid då man kunnat se oomkullrunkelig som ett helt oskyldigt ord; när det används är det ”ofta skämtsamt”, som det står i såväl Svenska Akademiens ordlista från 2015 som i Olof von Dalins ordbok från 1850.
Men det skämtsamma behöver inte ha med sex att göra, utan också det att ett enda ord målar upp en tydlig bild av något som (inte) skakas omkull. Dessutom är det långt! Det består av o-, som betyder ’inte’; -omkull-, ett adverb som anger rörelse; -runk-, den centrala verbhandlingen; och -elig, som visar att det är ett adjektiv. Skulle man hitta på ett nytt ord efter samma mönster skulle det kunna bli otillbakagåelig, obortgången, oisärplockelig eller ouppesittelig. Och det behövs ju inga ekivoka anspelningar för att det ska låta väldigt roligt att säga ”Vi försökte vända om, men vägen var otillbakagåelig” eller ”Efter den långa uppesittarkvällen blev morgondagen väldigt ouppesittelig”.
I ordboken kan vi faktiskt hitta exempel som ogenomtränglig, men det är inte alls lika roligt. Kanske för att det är mer etablerat, men det kan också ha en språklig förklaring: genom är ju inte ett adverb, som omkull, utan en preposition. Ligger det roliga i att vi tagit ett bekant mönster men bytt ut en ordklass? Nja, det finns också ord som oupplöslig, som följer mönstret perfekt – men det är förstås kortare.
Ord som otillbakagåelig finns inte i ordböckerna, men alla förstår ju vad det betyder, och det skulle inte förvåna mig om det dyker upp spontant i talspråket då och då. Låt det ske oftare, för språket är inte så oomkullrunkeligt att det inte kan förändras till det roligare!
Den här texten är baserad på ett radioinslag i P4 Gävleborg.
