En vän ställde den frågan nyligen, förmodligen efter att ha snubblat över någon rolig exempelmening i stil med ”Det måste vara större mellanrum mellan Kaffe och och, och och och te.” Det handlar alltså om en skylt med texten ”Kaffe och te” tryckt med lite för små mellanrum. Meningen är krånglig som den är, men havererar fullständigt utan rätt formatering: ”mellanrum mellan kaffe och och och och och te”.
I allmänhet undviker vi att upprepa ord; om vi redan har använt och en gång i meningen så väljer vi gärna samt nästa gång, även om orden inte följer direkt på varandra. Upprepning kan göra texter svårlästa, men det betyder inte att det i och för sig är grammatiskt fel. Kaffe och te-meningen är alltså helt tänkbar, om än osannolik.
Ord kan upprepas av olika anledningar, till exempel homonymi, omnämnande eller kronisk stamning. Låt oss titta närmare på alternativ nummer två.
När ni läser språkkrönikan märker ni förhoppningsvis att vissa ord är kursiverade (annars har redaktionen missat det och då får ni skälla ut dem åt mig). Kursivering kan markera allt från betoning till främmande språk, men i språkkrönikan betyder det oftast omnämnande av ord. När ett ord omnämns innebär det att vi pratar om själva ordet, i stället för att använda det i sin vanliga betydelse.
Ta meningen ”Tidningen förbjuder kaffe på redaktionen.” Utan kursivering betyder det att journalisterna inte får dricka kaffe, men med kursivering betyder det bara att de inte får skriva ordet kaffe. Vid tveksamhet hjälper alltid lite logiskt tänkande: den rimliga tolkningen här är att tidningen har infört censur, för det är helt osannolikt att journalister skulle sluta dricka kaffe på jobbet.
Kaffe och te-meningen blir snäppet tydligare med rätt kursivering; de kursiverade och:en handlar om själva ordet och på skylten. Omnämnandet liksom överträder grammatiska gränser och gör och till ett substantiv. Jo, det är sant: det kan till och med skrivas i plural, som jag gjorde nyss!
Formatering som kursiv stil kan alltså vara lika viktigt för förståelsen som orden själva. Men visst, trots allt putsande är meningen väldigt dryg; de flesta behöver förmodligen läsa den två gånger för att förstå vad som pågår, och då finns bara en lösning: sudda och skriv om!
I talspråk finns inga kursiveringar, men med rätt betoning kan vi tydliggöra strukturen. Det sägs att svenska låter som sång, och det stämmer verkligen med meningar som blandar använda och omnämnda ord. Prova själv med ”Kaffe och och och och och te”!
(Nu kanske du lät som en apa vid matbordet. Jag ångrar ingenting.)
Nu har jag skrivit och så mycket att ordet förlorat all mening och bara ser konstigt ut. Det fenomenet kanske är värt att prata om någon gång?
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands gratistidningar.
