Sven-Erik i Bollnäs frågar om det finns någon betydelseskillnad mellan ”Jag tror att han inte klarar det” och ”Jag tror inte att han klarar det”. Det korta svaret är nej, men jag föredrar långa svar.
Den grammatiska skillnaden är förstås var ordet inte står, och därmed vad det är som tillintetgörs, eller negeras. Första meningen talar om att ”inte klara” en sak, medan andra meningen handlar om att ”inte tro” en sak. Sven-Erik skriver inte vad den här saken är, men för tydlighets skull kan vi säga att det är att kasta en stinkbomb på en lärare.
I första meningen är ”jag” aktivt övertygad om att en ”han” inte kommer att klara detta, medan den andra ”jag” är lite mer passiv och tror ingenting. Skillnaden blir tydlig om vi bygger ut meningarna med ”men han kanske gör det”; det fungerar efter andra meningen, men låter konstigt efter den första. Hur som helst ligger skillnaden mest i attityd; innebörden är i stort densamma.
Det är ordet inte som skiljer meningarna åt, så vi kan kika lite närmare på det. Ordets funktion är att säga ”jag menar motsatsen till vad jag säger”, en betydelse som många lustigkurrar utnyttjar genom att flytta ordet utanför meningen: ”Om du klarar det får du hundra spänn … inte!” Den som säger så förtjänar en stinkbomb i nyllet.
Fast kanske inte bara som straff för dålig humor; det finns nämligen ett problem med att kullkasta meningsstrukturen. Svenskan har en väldigt fast ordföljd, och därmed är vi vana vid att ta emot information i en viss ordning. Om vi inte hör ett inte på dess vanliga plats så drar vi genast slutsatsen att meningen saknar negation, och alltså gäller utan modifikation. Och när vi tror att meningen är slut så är det lätt att snabbt skrida till handling och kasta den där stinkbomben.
Men det är klart: andra krafter än grammatik påverkar våra handlingar. Den som är beredd att stinkbomba sin lärare för en hundring har andra problem än sin tolkning av otypiska meningar.
Jag sa nyss att en mening som saknar negation gäller utan modifikation. Det var en sanning med modifikation; det finns ju andra sätt att modifiera en mening. Ord som kanske, nästan, nog, ju, bara, åtminstone, säkert, knappast med flera kan ju också ändra meningens betydelse, eller åtminstone framhäva talarens attityd. En attitydskillnad behöver inte påverka innebörden, men det betyder inte att den är oviktig. Språk är socialt, och att förhöra sig om varandras attityder och känslor är något av det socialaste vi kan göra.
Men vi slipper åtminstone skriva en grammatisk analys varje gång vi ska lista ut andras attityd, för våra hjärnor analyserar redan meningarna blixtsnabbt och automatiskt. Så bra är vi på grammatik!
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands gratistidningar.
