Jag har just fått det tråkiga beskedet att kultursidan inte längre har råd att hysa sina krönikörer. Detta drabbar förstås också mig, så i dag är sista gången spalten publiceras i Hela Hälsingland. Tyvärr! Det här kommer hastigt, men jag vill dela några sista lärdomar innan vi måste säga adjö.
Det är lustigt hur text kan framkalla bilder och känslor; det är ändå bara bokstäver. Men språkets princip är ju att koppla innebörder och attityder till orden. Redan som små lär vi oss att adjö är något vi säger som avsked. Dessutom är det lite formellare, kanske finare, än hej då; ett adjö ger vi till någon som vi inte känner privat, men vill visa respekt för.
Det blir samma sak från andra hållet: när vi tar emot ett adjö förstår vi att någon tar respektfullt avsked av oss. Tänk vilken friktion det skulle blivit om människor hade haft olika tolkning av samma ord – som om jag säger adjö med all respekt, men du tolkar ordet som högfärdigt och drygt! Visst är det fantastiskt att vi alla tolkar orden på exakt samma sätt, så att inga missförstånd sker.
(Fniss.)
Nej, även om vi har snarlik uppfattning om orden så finns det garanterat små skillnader här och där. Ta ordet förhållande: många jag pratar med förknippar ordet med kärlek och romantik, medan jag tycker att ett förhållande lika gärna kan syfta på något mellan ytligt bekanta, eller för den delen sidorna i en rektangel. Vår tolkning av ord beror på vår erfarenhet av dem (jag har haft många givande förhållanden med rektanglar). Varm betyder olika saker för en norrlänning, en etiop och en isbjörn. Om alla tre hamnar på SVT Debatt kan det vara bra om de vill se från varandras perspektiv … Fast det blir väl bättre underhållning om de inte gör det. I så fall hejar jag på isbjörnen.
Livet är kort nog utan onödiga bråk. Så mitt sista råd till er, kära läsare: försök förstå varandras ord! Och utgå från att alla gör samma sak! De flesta försöker faktiskt inte missförstå dig, utan har bara olika erfarenhet av orden. När du börjar bli oense med den du talar med, stanna upp och fråga ”men vad betyder det ordet för dig?” När jag gör det brukar det ofta visa sig att vi faktiskt håller med varandra.
Adjö kommer från franska à Dieu, som betyder ’åt Gud’. I dag tänker vi nog sällan på ordet som en överlämning åt Guds beskydd, men ni får medge att ordets bakgrund gör det lite pampigare, eller hur?
Så adjö – och tack så mycket för dessa tre år. Kanske möts vi igen någon annanstans.
Kanske i din lokala gratistidning. Gott nytt år!
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
