Hoppas alla hade en trevlig semikolonets dag! Apropå det: En bekant på teaterföreningen berättade att hon reagerat på en tidigare text. Den handlade om, vad heter det nu då? Cirkumflex. Eller nej, men det där tecknet som är en punkt och ett komma? Ja, semikolon. Hon hade i alla fall använt det fel i hela sitt liv och tänkte att det är lättast att fortsätta så. ”Cirkumflex”, vad är det? sa hon med ett skratt.
Tja, lika bra att ta det på en gång.
Cirkumflex är ett litet specialtecken ovanpå en bokstav, som markerar att det är något speciellt med den. Vi känner främst igen cirkumflex från lånord som crêpe och pâté. De orden kommer från franska, vilket gör dem till ganska dåliga exempel, för cirkumflex påverkar inte bokstäver på franska. Den visar bara att orden förr i tiden stavades crespe och pasté (samma som krispig och pastej). S:et vandrade upp ovanpå bokstaven när det slutade uttalas.
I andra språk kan cirkumflex ha en mer radikal påverkan. I portugisiska markerar det att en vokal ska betonas, och dessutom ha stigande tonhöjd. Med de reglerna skulle det hälsingska uttalet av Stockholm kunna stavas med cirkumflex: Stôckholm. Stockholmarna själva uttalar första vokalen med fallande tonhöjd, vilket enligt portugisiska regler stavas Stóckholm. Detta händer med de flesta tvåstaviga ord med betoning på första stavelsen: min lillebror heter Jôhan, men alla andra Johan i landet kallar jag för Jóhan.
Cirkumflex används ibland i svensk text, för att visa att en vokal har dialektalt uttal. Vanligtvis innebär det stavningar som kôrka och fêsk, för att få den riktigt gôrgoa götebôrska stämningen när vi läser. Man kan göra så här i andra dialekter, men det ser jag inte lika ofta. Har läsarna några fler exempel?
Vänder vi på cirkumflex får vi hake, en lite mer sällsynt symbol som vi främst känner igen från slaviska språk med latinskt alfabet. Där markerar haken vanligtvis att tungan flyttas bakåt: c uttalas ts, medan č uttalas tsh. Det tjeckiska ordet för symbolen är háček, vilket alltså uttalas haa‑tshek.
De här symbolerna som påverkar en bokstav kallas diakritiska tecken. Det verkar krångligt att hålla reda på alla, så det är tur att vi i Sverige slipper det! Fast … svenskan har ju också diakritiska tecken, framför allt ´, ¨ och ˚. Vilken tur att vi helt enkelt gjorde Å, Ä och Ö till separata bokstäver; då behöver vi bara hålla reda på É, och den är bara för att kunna skilja på idé och ide. Enkelt!
Nåja. Tjeckiskans och flera andra språks alfabet har också separata bokstäver för varianterna med diakritiska tecken, så det är inte så krångligt för dem heller.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
