Somliga ord stöter man sällan på, trots att de på något sätt hör till allmänbildningen. I dag tänkte jag prata om ett ord som dyker upp i facklitteratur, tidskrifter, akademisk text och vissa yrkestexter, och som alltid tycks förvirra vissa läsare. Det är extra lustigt att ordets funktion är att förtydliga ett sammanhang just för att undvika förvirring. Ett nödvändigt ord att kunna, ibland på liv och död.
Ordet i fråga är sic, ett latinskt begrepp som direktöversatt betyder ’så’, egentligen ’så var det skrivet’ (sic erat scriptum, men det är lite långt att skriva ut hela frasen). Man brukar helt enkelt klämma in ordet efter en text som ser felaktig ut, för att snabbt tala om att ”så här ska det faktiskt vara!” Ordet betyder alltså att texten är bra som den är, men ibland är det nödvändigt att peka ut stavfelen så man inte får irriterade kommentarer.
För sic används oftast om stavfel. Om jag berättar att Anders Borg säger att han vill ”höja inkomstskaten med 2 %” så kan det vara lämpligt att klämma in ett sic efteråt så ni inte tror att det är jag som stavat skatten fel, utan förstår att det är min källa. Förutom den bokstavliga betydelsen av sic är den praktiska betydelsen ungefär: ”såg ni det där felet? Det är inte jag som slarvat, utan personen som skrev texten från början.”
Men sic används inte bara när det står fel. Det kanske stod att ”Anders Borg vill höja inkomstskatten med 112 %” och om det faktiskt är etthundratolv procent han menar så är det nog lämpligt att det står sic efteråt, för annars kommer de allra flesta tro att det är fel.
Det kan vara livsviktigt att förtydliga orimliga sifferuppgifter: om en läkare skriver ut 300 gram morfin är det nog bra att lägga till ett sic så att apoteket inte tror att läkaren gjort ett dödligt slarvfel. Med ett sic blir betydelsen i stället ”om ni inte lyder siffran exakt så är det ni som begår ett dödligt slarvfel!”
I sin egen text ska man förstås skriva rätt från början, så sic används oftast vid citat. Man ska nämligen vara så exakt som möjligt när man citerar, annars skulle man förvanska den citerades ord, och det är väldigt fult att göra! Fast när det gäller muntliga citat får man dispens, speciellt om man skriver i tidning. Muntlig svenska är nämligen nästan aldrig lika ”grammatiskt korrekt” som skriftlig, så skriver man av Anders Borgs repliker exakt som han säger dem kan han låta korkad i tidningen.
Men det kan vi prata mer om en annan gång.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
