Apropå språks ordrikedom tänkte jag ta upp de alltid aktuella lånorden. Ibland är de obegripliga engelska uttryck som borde ersättas av lämpliga svenska, för att bevara språket svenskt. Ibland ska de avskaffas utan ersättare – för om vi inte har behövt det här ordet tidigare, varför skulle vi då behöva det nu?
Attityderna grundar sig kanske i tanken att språket ska vara ”rent”, det vill säga att det ska vara precis som när en själv var ung. Men som vi vet så förändras språk, och vi slutar inte använda ett ord förrän det inte längre behövs eller har fått en ersättare. Vi övergav till exempel lånordet computer och började säga dator. Men å andra sidan så blev det helt ute att kalla någon för miffo när de kunde vara ett engelskt freak.
Vi lånar ord för att de kan uttrycka saker som det gamla ordförrådet inte kan. Lånord är alltså inte något som skadar språket, tvärtom bidrar de till dess rikedom. Problem uppstår när man tar ett lånord som inte följer svenska stavningsregler och försöker omforma det enligt svenskt mönster. Heter det flera stalkers eller flera stalkare? Man kan helt enkelt böja efter engelskt mönster – en stalker, flera stalkers – men hur blir det i bestämd form? De där stalkersarna?
Lånord kan i och för sig inte äta upp språket; för att ett språk ska bli uppätet måste det ske stora förändringar i grammatiken, alltså hur vi formulerar meningar och böjer ord. Men när vi lånar in ord som inte går att böja enligt svenskt mönster, då är det ju där vi hamnar! Vi behöver inte oroa oss för svenskans fortlevnad (mer om det en annan gång), men vi får gemensamt hålla lånorden under kontroll, till exempel genom att stava dem på svenskt sätt eller översätta dem. Så har vi gjort med mejla respektive brevvän, som numer passar utmärkt med den svenska grammatiken.
Vi lånar inte bara ord från andra språk, utan också andra fält; okända fackord kan slå igenom i allmänspråket om vi behöver använda dem. Ett exempel är viral, en medicinsk term om virusspridning som numer också beskriver något som sprider sig över internet ”som virus”. Läsaren Göran skriver att han på jobbet använder foliation, en geologisk term som är okänd i allmänspråket. Men kanske blir det som med viral, att ordet börjar användas så fort vi behöver prata om något som ligger i platta lager och kan delas mellan lagren.
(Jag kanske har missförstått ordet, men det gör inget, för om det förs in kommer det vara i förenklad betydelse – precis som viral.)
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
