Ibland hör man, som argument för engelskans inflytande, att engelska ju är ett mycket rikare språk än svenska, med många fler ord och därmed uttryckssätt. Den fattiga svenskan har alltså mycket att vinna på att låta sig beblandas med, eller kanske ersättas av engelskan. Språkvetare brukar ha en väldigt öppen hållning till språkförändring – det som sker, det sker – men i frågan om engelskan ska tillåtas ta över svenskan har vi faktiskt en språklag som säger ”nej!”, och därför är det lika bra att säga emot.
Argumentet kan vara så här: Svenska Akademiens ordlista är en gemytlig tegelsten på 125 000 ord, och det kan jämföras med The Oxford Dictionary of English, en lite större tegelsten med 355 000 ord. Alltså har engelskan fler ord, det var väl inte så svårt?
Nja, nu har vi ju inte tittat på Svenska Akademiens ordbok – tillräckligt med tegel för att lägga ett tak – med närmare en halv miljon ord. Å andra sidan bidrar Oxford med en egen ordbok på trekvarts miljon ord, som kan få utgöra några väggar i vårt ordhus. Men då ska tilläggas att SAOB inte beräknas vara klar förrän 2017 – hittills har den bara kommit till U. Storheterna går ständigt om varandra, men det säger egentligen ingenting om språkens ordrikedom; i slutändan säger det bara att det är ett lönsamt arbete att sammanställa engelska ordböcker. Kanske inte så konstigt för ett språk som talas över hela världen.
Språken har ju fler ord än vad som finns i ordböckerna, som bara tar med de vanligaste. Många yrken eller dialekter har egna ord som inte används någon annanstans, men de är väl lika mycket ord för det? Ord som bresa, flokig och lagrann finns ingenstans bland SAOB:s femhundratusen ord; samtidigt finns det helt säkert dialektala ord som Oxford inte listar i sina publikationer.
Visst har engelskan vissa uttrycksmöjligheter som svenskan inte har. De skiljer på säker och säker (safe och sure), men däremot inte på tänka, tro och tycka: på engelska heter alla think! Engelskan har flera ord för köpa men inte ett enda för orka. Man kan inte påstå att något språk är rikare än det andra; de har bara olika uttrycksmöjligheter. Det beror kanske på att vi behövt prata om olika saker: för engelsmän är det visst inte lika viktigt som för svenskar att hinna fika. Försök översätta den till engelska!
Men jag röstar ändå för att svenska vinner, för vi kan när som helst skapa helt nya ord som alla ändå förstår: svenskan har nämligen ordsammansättningsförmågeövertaget.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
