Läsaren Anna-Lena ställer några språkfrågor som glider in på psykologin och sociologin. Hon undrar hur vanligt det är att man tappar förtroendet för en text om den innehåller många språkfel, och varför. Är det för att man är en ”språknörd”, eller har alla språket i ryggmärgen? Upptäcker alla problemen och reagerar olika, eller är det många som inte alls märker dem?
Mycket av detta kan sammanfattas med begreppet inlärd irritation. Man har fått lära sig att det är på ett sätt, och blir därför irriterad när man ser någon göra på ett annat sätt. Ibland kan irritationen vara välgrundad (det är fel att skriva sjuk hus), ibland överflödig (det är inte fel att börja en mening med och). Inlärd irritation drabbar de flesta, och i många fall kan det botas genom att man frågar sig själv: ”Varför blir jag irriterad på detta? Varifrån har jag fått den tanken?” och framför allt ”Har jag verkligen rätt?”
I och med internet kan väldigt många göra sin röst hörd. Därför möter vi där stora mängder text, med många språkfel och lika många irriterade tillrättavisningar. Inte sällan överlappar dessa, vilket ändå bevisar att man inte behöver vara språkexpert för att irriteras; det räcker med ett stort ego.
Jag tror inte jag är fel ute om jag svarar att alla är olika: somliga upptäcker instinktivt språkfel och väljer att reagera eller ignorera medan somliga oskyldigt läser vidare. Vi får ställa olika krav på olika texter. En statusuppdatering på Facebook torde förlåtas för sitt språk, medan vi har större krav på en uppsats, debattartikel eller budgetproposition. I en debatt sker det väldigt lätt att man angriper motståndarens språk i stället för dennes argument, och det är ju väldigt synd att låta ett bra budskap gå förlorat bara för att ett språkfel smög sig in.
Ha därför överseende med dina medmänniskors språkbruk! Men för din egen skull är det kanske bäst att vara korrekt; det finns alltid någon som vill dissekera dig.
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
