Läsaren Martin ber i ett mejl att jag ska förklara hur de och dem används i skriftspråk, innan han gör sig ovän med sina Facebookkontakter. Naturligtvis axlar jag rollen som vänskapsmäklare och försöker reda ut pronomenen vi alltid tycks blanda ihop!
Det koncisa svaret är att de är subjektform och dem är objektform. Det betyder, kraftigt förenklat, att de har en agerande position i satsen, och dem har en mottagande: ”de belönade dem”. Att vi blandar ihop de och dem beror förstås på att orden uttalas likadant i talspråk: vi säger allt som oftast dom. Det är helt acceptabelt att skriva dom i informella och talspråkliga texter, och irritation uppstår först när man blandar ihop de och dem med varandra: ”dem hittade mig” och ”jag gillar de” är typiska tandgnisslare.
De goda nyheterna är att vi i allmänhet har lätt för att skilja på språkets övriga subjekt- och objektformer. Detta presenterar en enkel språkkontroll för den osäkre skribenten: prova att byta ut de/dem mot vi eller oss. Låter det bäst med vi så ska det stå de, och där oss passar bäst ska det vara dem. Metoden fungerar däremot inte på första ordet i det här stycket: det ordet är en artikel, inte ett pronomen, och fungerar alltså som engelskans the. Dem är aldrig en artikel, så förhoppningsvis uppstår ingen förvirring där.
I nusvenska är det bara pronomen som får olika form i subjekt- och objektposition: en kvarleva från fornsvenskan. Om den tidens svårare grammatik gjorde språkbruket mer disciplinerat eller lämnade rum för ännu fler misstag kan jag inte svara på! Men det är klart, vi har fortfarande flera krångliga onödigheter som genus (en och ett, den och det) och pluraländelser (åsnor, katter, fåglar …). Som modersmålstalare kanske man kan detta ”ändå”, men många har dålig förståelse för språkstrukturen, och den är också ett hinder för andraspråksinlärare.
För det är klart: den som förstår avancerad grammatik kommer alltid ha mycket lätt för sig att lära in ett nytt språk!
Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.
