Stäng

Lär dig spåra våra metaforer

Metafor är ett ord som snabbt för tankarna till dikter och högtravande språk. Det är en metafor när man byter ut ett begrepp mot ett helt annat för att påvisa en likhet mellan dem. ”Tungt går solen ned” kan visserligen tolkas bokstavligt som att det skymmer, men om nästa vers lyder ”över livets horisont” … ja, då kan man räkna med att vi har att göra med en metafor för döden. Det kan förstås handla om döden även utan de sista orden, men då är det svårare att vara säker. Poesi gillar att vara otydlig.

Vi använder metaforen inte bara i poesi, utan väldigt ofta i vardagligt tal. Kallar jag en bekant för åsna så vet du att hen inte har hovar och långa öron, utan är lite dum. Det är en metafor att kalla sin hemort för håla, att säga att man blir sårad av någons ord eller säga att man ska dränka sina bekymmer när man ska dricka alkohol.

Men metaforen är vanligare än så, och vi tänker nästan aldrig på det; vi använder ständigt konceptuella metaforer. Det innebär att vi tar ord från ett fält och sätter in i ett annat, till exempel från växtlighet till företagsamhet. Vi kan nämligen säga att organisationen grönskar, utan att någon fotosyntes medverkat. På samma sätt kan vi beskriva kvantitet med riktningsord: priserna går upp. Hur vi än formulerar oss så rör sig priserna inte fysiskt uppåt.

Den konceptuella metaforen kan ses som en sorts tankemässig metafor, snarare än en språklig. Vi gör inte dessa kopplingar för att språket ska bli vackrare, som i en dikt. I stället är det ett sätt att förenkla tankegången kring abstrakta ämnen som tid, argumentation eller rentav metaforer. Inte undra på att metaforen är vårt äldsta skrivgrepp!

Och när vi använder neutrala ord i nya sammanhang blir de tids nog värdeladdade. Metaforen gör så att ordet upp kopplas till storhet, tillväxt och positivitet. Upp är helt enkelt lite bättre än ned. Och tung är sämre än lätt, eftersom att man inte vill att det ska vara tungt att leva.

Med det i åtanke blir det ännu jobbigare att läsa ”tungt går solen ned”.

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Hälsinglands dagstidningar.

Kommentera

Ingen kommer att kunna se din e-postadress! Obligatoriska fält har en asterisk *