I jakten på nya inslag till Gefla Högtryck slog det mig att kårtidningen länge saknat en återkommande kunskapsspalt eller två. Som hobbyspråkvetare tänkte jag därför gå ut på hal is inför avdelningen för humaniora och förgylla en spalt i varje nummer framöver med pladder om svenska språket, ett ämne de flesta av oss har gemensamt (mina ursäkter till utbytesstudenterna). Hör gärna av dig med dina egna tankar och funderingar kring spalten och språket!
Alla som deltagit i n0llningen har säkert någon gång märkt att en nolla hamnat på helt fel plats; vid Högskolan i Gävle stavar vi n0llning på ett sätt som får text till tal-program att haka upp sig. Stavningen är förstås en väldigt rolig självreferens, lite som att stava VERSALER med versaler eller läspa med s.
På n0llningen möter vi sedan phaddrar och träffas över en øhl vid ängarne på Sætra. Jag överdriver, men olika studentföreningar genomför gärna snåriga stavningsreformer i olika grad. Vi i Gävle tillhör kanske inte de som läser phüzique, men stadens namn har alltid varit en naturlig ingång till den studentikosa stavningen – se bara på den här tidningens namn!
Många studenter befinner sig i en speciell position mellan ungdom och vuxenliv. Relationen till det trygga och bekanta börjar luckras upp, men man har fortfarande inte helt förankrat sig i den krassa verkligheten. Jag tror det ligger i studentens natur att trotsa konventioner och tänja gränserna på både kunskap och regler: vi lär oss ju att kritiskt granska och ifrågasätta. Den säregna stavningen är född ur denna trotsiga kreativitet; det är lika spännande att bryta upp med språket som med familjen, politiken och psyket.
Men den studentikosa kreativiteten är ingalunda bara ett sätt att ge utlopp för en kärleksfull trots. Tvärtom lyser studentens ironi igenom när vi driver med gammalstavningen, som främst hänger kvar – inte minst i akademiska sammanhang – bland ”det var bättre förr”-skaran som tycker att gammalstavning påvisar högre klass och bildning. När dessa röster klagar på den studentikosa stavningen kan svaret inte bli annat än att parodiera äfven hwederbörandes stafvning och vocabulaire. Och varför inte? Låt oss låtsas att vi låtsas vara fina! Med gasque!
Den här texten publicerades ursprungligen i Gefla Högtryck.
